Inser för varje dag som….
…går att jag blir ju liksom äldre och det vet jag ju, men min son, han som är mina lilla bebis (12år) är ju tydligen rätt stor. Undrar om jag undviker att han är så stor som han är, han går ju för tusan i högstadiet.
Jag gjorde tydligen en liten pinsam sak idag, jag kom in i matsalen och gick fram till honom och sa – Heeeeeeej älskling, mamma tänkte äta lunch med er
. Jag tror han försökte teleportera sig bort eller bara krypa ur skinnet..hehe. Men han är ju mammas kille så han och polarna satt kvar och luncha med mig och vi satt och pratade
En till sak som jag märkt mkt av under den senare tiden är att han ”hänger” sjukt mkt med sina kompisar nu, Visst han har varit mkt med dom tidigare också, men nu är det väldigt mkt och sova över och vara ute lite lite senare på kvällen. Det gillar inte jag alls, så jag mutar han och boysen med lite tv-spel, godis mm så dom hänger hemma hos oss.
Jag kämpar efter att ha en så där super kontakt med Kevin och hans polare, dom skall alltid känna att vår dörr står öppen! Jag vill verkligen inte sitta där hemma och inte veta vad som händer i deras lilla värld om några år, jag vill vara en mamma som både Kevin och hans kompisar gillar att snacka med och att dom gillar att vara hemma hos oss.
Jag/vi kämpar på det, och jag får en väldigt bra känsla på att vi är på rätt väg


Låter väldigt vettigt tycker jag! Jag tänker själv hälsa på min son i skolan, och han går i gymnasiet. *Skratt*
Hej!
Oj, gymnasiet, stora killen = )
Hoppas ni får en trevlig dag i skolan!
Kram