Jag sitter och funderar och försöker tänka mig tillbaka på grabbarna var i 8års åldern, men jag kan inte minnas. Jag tycker att Jennifer har blivit på se senaste månaderna otroligt känslig, hon blir så arg för minsta lilla, eller om det är läggdags så bara vägrara hon. Oftast så klampar hon upp i rummet och ”bryter i hop”.
Jag kan också tycka att hon testar gränser hela tiden, lite smått kaxig. Det är ju otroligt jobbigt för oss övriga i familjen att höra detta grin, skrik och lyssna på hennes kaxiga attityd. Vi pratar med henne och talar om hur jobbigt det är och hur tråkigt det är att bli osams hela tiden, hon förstår och ber oftast om ursäkt när åskmolnen blåst bort, men sen kommer det tillbaka.
Jag kan nästan tycka att hon påminner om Kevin och hans tonårs svängningar. Ena stunden arg som ett bi, nästa sekund världens mysigaste och gladaste….dom gråa stråna kommer sakta men säkert
hehe
Jaa, det går väl över tids nog, men det är lite kämpigt när man är inne i en jobbig period.
Inga kommentarer ännu.